Om Cane Corson

Forza Cane Corso

Tänkte att ni skulle få lite mer information om Cane Corson. Bara så ni har en aning om var jag har för bakgrund.

Namnet Cane Corso har inget med Korsika att göra egentligen. Detta trots att när man översätter namnet ifrån italienska så betyder det just Korsikansk hund.
Rasen har i sin utbredning varit mest vanlig på den nedre delen av den appeninska halvön och på Sicilien. Där har den varit en mycket omtyckt ras bland herdar, soldater, bönder och jägare. Rasen har där fungerat som vakthundar och storviltsjägare sedan romartiden.

Istället har namnet sitt ursprung i grekiskan. ”Corso” på grekiska betyder gård, instängt, inhägnat område. Med andra ord så betyder rasens namn, hunden som vaktar gården. På latin betyder “Cohros”, försvarare och väktare av gården.
Orden har dock påverkat den sicilianska dialekten så att ”Corso” idag har betydelsen stark eller randig.

Cane Corson som ras har sitt ursprung i mötet mellan de stora engelska mastifferna och de mindre grekiska molosserna. Detta tackvare de romerska erövringarna.
De stora engelska mastifferna fick snabbt övertaget och det är i detta skede som grunden läggs för Cane Corson men även för Mastino Napoletano som raser.

Romarna arbetade fram två typer av hundar. En för krig och en för arena uppvisningar och storviltsjakt. Den större av typerna vägde vanligen mellan 90-100 kg, medan den mindre av dem vägde ungefär 50 kg, precis som dagens Cane Corso.
Helt naturligt var det arméerna som höll sig med de stora stridshundarna och födde även upp dem i stor skala i kasernerna.
Den mindre typen passade bättre för det civila Italien. De användes till jakt på både djur och människor, då främst på förrymda slavar.
De nyttjades även som vakthundar som bevakade hemmet, ägorna, djuren och slavarna.
Man kunde snart hitta dessa hundar över hela romarriket.

Namnet Cane Corso användes första gången av schweizaren Konrad Gessner (1515-1656). I sin encyklopedi sammanfattade han, för den tiden, alla kända växter och djur. Han skriver: ”Utmärkt hund vars snabbhet, enorma kroppsliga styrka och utomordentligt kraftiga bett gör det möjligt att nå upp och hålla fast det flyende viltet. Dess mod och uthållighet är värd beundran, den är alldeles utmärkt även till att jaga de större viltdjuren.”

Tillsammans med det italienska folket har rasen existerat i närmare 2000 år.
Men efter de båda världskrigen, i modern tid, var rasen i princip försvunnen. Den hade dukat under för krigets fasor och svält men framförallt på grund av att den livsform som hörde ihop med Corson försvann.
Det fanns tillräckligt många kvar för avel men man var tvungen att vara mycket försiktig för att undvika inavel.
Rasen blev inte heller till en början godkänd eftersom man trodde att Cane Corson var en variant av Mastino Napoletanon.
Men entusiaster fanns som tur var och de jobbade hårt för att bevara rasen. Under tidigt 70-tal letades de få exemplaren som fanns kvar upp och en långsiktig avelsplan togs fram för att rädda rasens existens.
1996 blev Cane Corson internationellt erkänd som en egen ras och 1998 kom den första Corson till Sverige.
Rasstandard:
Storlek:
Tik: 60-64 cm / 40-45 kg
Hane: 64-68 cm / 45-50 kg
(En avvikelse på +/- 2 cm på höjden tolereras).

Päls:
Kort, glansig och mycket tjock
Färg:
Svart, blygrå, ljusgrå, ljus/mörk fawn, hjortröd och brindle.
Den svarta eller grå masken hos fawn- och brindlefärgade hundar ska inte gå över ögonen.
En liten vit fläck i bringan, på tåspetsarna och på nosryggen toleraras.
Ögon:
Mörka och helst i harmoni med pälsfärgen.