Vi har varit på turné och nu så är jag trött

Matte och jag har varit på utställning idag. I Åseda. Det är inte stort. Varken Åseda eller utställningen. Men det är lite vårtradition säger matte. Att man åker till Åseda och ställer ut. Förra året blev jag bästa hane, bäst i rasen och så vann jag gruppen med, men sedan åkte vi ut i Best in Show finalen. Men det är ju bara en liten utställning som sagt, så det räknas nästan inte. Det är mer som träningsmatch.

Vi var tvungna att vara där JÄTTEtidigt!!! Bedömingen i vår ring började kl 08.00. Och ungefär 45 minuter senare var det min tur. Det gick hur snabbt som helst. Och eftersom jag vann så fick sedan vänta, vänta och vänta och så vänta lite till. För vi ville ju vara med i gruppfinalen den här gången också.

Medans vi väntade så blev både matte och jag lite sura på alla människor som är på utställning och som inte har någon koll på sina hundar. Som låter dom fara omkring längst ut i kopplet, eller inte har ögonen på dom, eller som rent av låter dom springa lösa utan att göra något. Ja, ni läste rätt. Det var en som lät sin hund springa lös. Inte direkt på utställningsområdet, men precis bredvid. Så där jag låg i godan ro vid mitt höga staket så kommer det helt plötsligt en lösspringande hund och sniffade mig i rumpan. Och då var jag bara tvungen att vakta min matte. Så jag tog i med stora basrösten. Det gjorde inte hundens husse. Han stod mest och pep att hans hund skulle komma.
Men matte blev riktigt arg, och tog i med än värre basröst och skällde på både mig och gubben. Och när matte basar…då lyder man. Bara så ni vet. Både om man är hund och människa.

Vi träffade en kompis där också. En lite doberman tik som var hur söt som helst. Men jag tror allt att det var lite geting i henne, för hon surrade lite surt när hon tyckte att man kom för nära.
Jag var värsta gentlemannen åt henne. För när någon annan hund blev sur på henne, så hjälpte jag henne genom att låta lite macho. Bara för att backa upp henne liksom.
Matte tyckte att hon var söt när hon blev trött. För då stod hon och vilade sitt huvud på sin husses stol. Jag fattade ingen ting. (Hussen hade en sådan där hederlig utfällbar pall som man hade förr när man campade. Den tyckte den lilla tjejan var en perfekt huvudkudde //Matte)
Sedan måste vi tacka hennes matte igen, för hon passade mattes och min ryggsäck när vi var och försökte vara snygga i gruppfinalen. Tack tack!!! (Sådana utställningsmänniskor är guld värda! //Matte)

Jo, förresten. Så här tyckte domare Johnsson:
”Kraftig hane med rejäl skalle. Välfyllt nosparti. Bra bett. Bra hals och rygg. Ngt hög i länden. Hög svans i rörelse. Bra förbröst och bröst djup. Aningen rokokoformade ben fram. Rak i sin vinkl bak. Rör sig bra ifrån sidan. Lite marktrång fram.”

När vi kom hem så var jag så trött. Jag visade rosetterna för husse och sedan somnade jag. När jag låg på vardagsrumsgolvet och sov så kom det två stygga och irriterande flugor. Jag hatar dom.
Jag högg en, men sedan är jag ju lite blödig med allt som är smått så jag lät den gå.
(Det stämmer, han låg helt utslagen på sidan när flugan kröp på hans mun. Han hög den direkt i luften, utan att röra på sig en millimeter, men spottade sedan ut den. Flugan vandrade förundrat iväg.
Lix matte påstår att man kunde höra flugan sjunga: ”Aaaajm öööö sörvajver! Ajm gånna mäjk itt…” //Matte)

Nej, nu är det nanedags. Både för matte och mig. Ha det folket!