Nu är det faktiskt så att jag är en ung och stilig hund på 8 månader (på söndag
) och har börjat inse vilken stor och intressant plats världen är. Den är full med dofter ifrån de mest fängslande saker som harar, kaniner, råddjur, andra hundar, katter, pappa, matte, älgar, igelkottar, husse, löööp tikar och annat som gör livet värt att leva.
Den är också fylld med en massa intressanta ljud som bilar, tåg (då menar jag inte bara tåg i allmänhet, det finns ju godståg och persontåg och dom extra dånande service tågen), cyklar, fåglar, prassel, andra människor, andra hundar med mera.
För att ta del av detta så måste man verkligen leva i nuet och koncentrera sig på saken man har framför nosen. För att göra det så behöver man stanna upp i vardagen och bara fokusera på det intressanta. Man minskar stressen (Hos hunden ja!!! /Matte) och lär sig att sätta värde på ögonblicket och de små tingen i tillvaron. Man mediterar över det man har framför sig där och då liksom för att få ett bra liv.
(Bullshit! Han letar bara ursäkter för att få göra som han vill, samt att han inte hör när man ropar för han har öronen fulla med hormoner efter som hann håller på att bli en stor pojke. Ibland är det som om någon har cementerat igen hörselgångarna på honom och när man väl får kontakt med honom så ser han ut som om han flummat iväg till en annan nivå av tillvaron. //Matte)
