Varför skaffar man hund!? Eller hur mattes morgon kan vara…

Klockan ringer och man tror att det är ett skämt. De ilsket röda siffrorna på ena sidan sängen visar att klockan är 05:15.
På andra sidan sängen sitter två hundar som helst ville ha mat för 10 minuter sedan. För dom är ju hungriga!

Du reser dig som i koma ur sängen och försöker att inte snubbla över dom hungriga hundarna.
Hämtar mat och försöker att inte bli anfallen av de hungriga hundarna.
Klär på dig enligt lämpligt väder medan hundarna äter. Det regnar. Och blåser.

Klär på dig extra kläder och regnstället.

Försöker att inte bli vält av de glada hundarna som nu är mätta och måste gå ut, NU!

Tar på hundarna reflexer och koppel. Det är ju mörkt ute. Och regnar.

Tar på dig själv reflexväst ovanpå regnkläderna.

Tar på dig stövlarna.

Försöker att inte snubbla över hundarna för då kommer man inte upp eftersom du har så mycket kläder på dig.

Kommer ut och låter hundarna sniffa lite.

Du möter inga människor.

Drar hundarna till dig eftersom en bil närmare sig i snarare 90 km/h istället för de 50 km/h som är lagstadgat.

Blir duschad med ”fräscht” vatten ifrån vattenpölen, eller ska man säga gölen, som var framför en i gatan. Naturligtvis höll ju inte racerföraren ut utan körde rakt igenom den.

Du känner hur vattnet rinner ner INNANFÖR regnkläderna. Men du är i alla fall torr om fötterna.

Du rundar gölen.

Du har fortfarande inte sett några människor som går.

Du fortsätter rundan medan hundarna sniffar och nosar. Pinkar lite här och lite där.

Du möter ingen människa än.

Din ena hund hukar sig ner och lägger världens största hög.

Du försöker att inte halka i den.

Du tänker strunta i att plocka upp den och precis då hör du ett surt: ”God morgon!” bakom dig.
Personen ifråga önskar dig inte en god morgon. Glöm det! Dom vill bara göra dig uppmärksam på att dom har sett dig och att du minsann kan plocka upp efter din hund.

Du plockar upp efter din hund.

Nu bajsar hund nummer två.

Du plockar upp igen.

Du hittar ingenstans att slänga påsarna.

Du varken möter eller hör några andra människor.

Resten av rundan försöker du att hålla reda på två glada hundar och två fulla bajspåsar.

När du är nästan hemma så ser ena hunden något roligt på ena hållet.

Den andra hunden ser något åt andra hållet.

Du håller på att snubbla.

Du klarar att hålla balansen.

Du upptäcker att dina stövlar läcker, för du står mitt i ”vattengölen”.

När du kommer hem så torkar du två glada hundar som vill pussas hela tiden. Eller ligga på rygg och få tassarna torkade.

Du plockar av dig de blöta kläderna.

Du ser märken efter hundtänder i dina stövlar.

Du duschar och tänker i ditt stilla sinne: Varför i hela friden skaffar man en hund? Och hur hjärndöd är man om man skaffar en till?

Du kommer ut ur den varma duschen.

Du sätter dig i soffan och pustar en stund.

Den lille av hundarna kryper under stort besvär upp i ditt knä. (Han får ju inte riktigt plats längre).

Den store hunden kommer fram och lägger sitt huvud på din axel och fnyser dig mjukt i örat innan din kind får en puss.

Den lille hunden lägger sig tillrätta med sin nos mot din hals och suckar nöjt.

Och då vet man varför man skaffar en hund, och absolut varför man skaffar en till