Hur många gånger har inte husse och matte fått höra att vi är farliga, att vi är kamphundar, otäcka, äckliga, stora och att folk är rädda för oss innan dom redan har träffat oss!?
Vi kan förstå att folk är rädda för hundar. Men rädda för hundar man inte har träffat!?
Nu under sommaren så har vi fått träffa en massa personer som berättat att dom är rädda för oss men sedan har vi minsann charmat byxorna av dom.
En kille hade till och med hade pappa Leo i knät och matade honom med grillat kött innan kvällen var slut. 
En annan tant berättade att hon var rädd för stora hundar som dreglade, men allt efter som kvällen led så kom hon närmare och närmare och till slut så gosade vi en lång stund.
Men är det då verkligen det att vi är stora och dreglar lite som är farligt? Eller är det det att folk har blivit varnade för att stora hundar som dreglar ÄR farliga? En bild som inte alltid finns. Eller en bild som ligger mil tals ifrån verkligeheten.
Matte är också lite smyg för andra hundar. Men inte alltid stora hundar. Hon har svårt för små hundar som taxar, cocker spaniel och pudlar. Anledningen är att det är dom enda hundarna som hon har blivit rejält biten av.
Vi tror att bilden av den farliga hunden är farligare än själva hundarna. Man måste nog lära känna varje hund innan man säger att den är farlig eller inte.
Så borde man kanske tänka på innan man träffar hundar, att den faktiskt kan vara snäll, fast den är en pitbull
Eller vara som vi hundar är. Öppna för alla tills motsatsen har bevisats. Man ska liksom inte gå på allt man läser i tidningar och ser på TV.
Det är som med människor. Alla är olika, och alla är inte snälla. Men dom flesta är det, faktiskt.
Salve folket!
