Kalas kalas!

Idag har vi haft kalas kalas. Bara för att min matte har blivit en gammal tanta. Så nu ska matte antasta folk med konstiga frågor och jaga snygga pojkar och… (Det ska jag inte alls. Och jag har INTE blivit tant. Ska det vara någon mer mat där eller!? //Matte)
Okej då! *muttrar* Hon har i alla fall fyllt år, fast det var flera dagar sedan. Och därför så kom det en massa människor hem till oss och åt en massa mat. Kalas kalas är en bra uppfinning tycker jag. Eftersom man får äta en massa saker. Jag till exempel hittade en stor gammal trädbit ute som jag åt på. Men tydligen fick man inte äta sådana på kalas kalas. Inte ens ute på gräsmattan. För då jagar matte en.
Sedan får man inte heller äta upp dom där små extra lapparna som sitter på täcken och filtar och sånt. Det är inte heller kalas kalas mat. Det är egentligen ganska så strikta regler på kalas kalas.

Man får stå ute en lååång stund först och inte komma in. För då svär matte över att man skitar ner hennes rena golv. För hon vill att de ska vara rena en liten stund när gästerna kommer. Men HALLÅ!!! Då får hon väl torka oss om tassarna bättre!!!
Sedan så kommer gästerna och äter och pratar en massa. Och då får man stå ute och vänta. För det kommer ganska så många gäster och husse och matte har inte så stort hus. (Vi var 13 personer idag och vi har ungefär 97 kvadrat att vara på. Två glada hundar tar lite för stor plats då. //Matte)
Men när dom har ätit klart då får man komma in och då goooooooooosar man. En hel massa. För alla älskar hundar när man är på kalas kalas. Speciellt dom små människorna som kallas för barn. Dom älskar oss. Och vi älskar dom.
Fast jag har fått lära mig idag att man inte får pussa dom hela tiden för dom kan inte andas då. Och andas är ju bra om man kan göra. Man blir så slö, slapp och utan matlust annars. Säger matte. Så då låter jag dom andas. I två microsekunder. Sedan pussas jag igen.

Igår var vi och träffade andra barn. Dom var trevliga. För en hette nästan som pappa och matade mig med äpplen. Det var gott. (Pojken hette Teo //Matte)
Sedan fick vi springa i deras stora trädgård. Och träffa deras stora, vita, lurviga hund som pappa inte gillarde Han är lite rasist så pappa. Han har något emot stora, vita, lurviga hundar, fast ingen vet varför egentligen. Inte han heller tror vi.
Sedan sprang vi lite till.
Och sedan åkte vi hem igen. Fast då hade vår bil fått en lite vit svans efter sig. Men det ska jag berätta mer om, om någon vecka.

Nu ska jag kolla om de där barnen spillde någon mer mat under borden. Det är kalas med kalas

Ha det bäst folket!