Dagens rekommendation…

IKEA´s hundbajspåsar….LÄNK

Man får hela 50 st påsar för bara 7 kronor. Och dom är stora och bra.

And now for something completley different

Vet ni vad som är pyttelitet, svart/vit/brunt och går i 180 km/h?

Inte!?

Det är en Laila!
Matte och husse säger att det heter Jack Russell. Men vi VET att det heter Laila. Eller hon heter det kom vi fram till att det var när pappa kom i kapp henne av misstag.
Jag gjorde inget misstag, det var Laila som gjorde ett misstag och då hann jag sniffa lite i den rätta ”ännen”.

Innan pappa hann göra det så hade jag försökt huuur länge som helst att bara vara i samma tidszon som henne. Men det var svårt. När hon sprang tre varv runt trädgården så hann jag springa tre meter.
Jag undrar om hon inte är behandlad med samma material som rymdfärjorna är gjorda av för att inte brinna upp när dom ska landa igen.
Det borde hon vara om inte annat.

Lailas husse och matte är värsta bästa värden och värdinnan. Vi har eget uterum på typ 1000 kvm och ett stort eget hus när vi hälsar på där. (Dom har en mycket fin och mycket, mycket stor hundgård till Laila på ca 50 kvm med en gammal lekstuga som hundkoja //Matte)

När vi kom hem så gick husse och lade sig på det varma golvet (Vi har golvvärme i badrummet som hundarna uppskattar //Matte). När han låg där och var rolig så svor han. Och matte sprag med varmt vatten till honom. (Han försökte lösa upp en propp som var i röret under handfatet //Matte)

Och så undrar ni varför vi tycker att vår husse och matte är konstiga!?

So long folket och simma lugnt!

Ibland undrar jag hur andra tänker…och om jag är ensam om att tänka som jag gör

Speciellt när jag läser sådant här LÄNK
Är det det att man tycker att det är synd om dom för att dom är missbildade och därför låter dom leva? Jag har svårt för det där när man på djur lägger på mänskliga aspekter och inte låter naturen ha sin gång.
Visst! Det finns missbildningar hos djur pga inavel som gör att dom överlever, men här saknas en grundläggande funktion. Och utan människor hade de tidigare aldrig överlevt.
Många kan nog tycka att jag är känslokall och hård, men jag anser att djur är djur. Dom är inte jämställda oss. Och JA, jag älskar mina hundar och skulle göra vad som helst för dom, inom rimliga gränser. Gränser satta av hunden i fråga. Skulle något allvarligt hända så skulle jag tänka på om dom skulle tycka att dom hade ett bra hundliv om jag gjorde si eller så. Det är dom som står i centrum, inte jag eller min önskan om att få ha dom kvar så länge jag vill.

Innan jag skaffade hund funderade jag mycket över den dagen man måste göra sig av med sin hund. Klarar jag av det? Att förlora ett älskat djur? Och kommer jag att fatta beslutet i rätt tid? För det är det värsta för mig, tänk om jag låter det gå förlänge och min älskade hund får ha ont längre för att jag inte vill mista honom. Jag hoppas att det är mycket, mycket lång tid tills den dagen kommer och att jag slipper fatta beslutet för sent.

Låt er inte nedslås fullständigt nu! Det kommer ett roligare inlägg om ett tag igen…