Den blomstertid nu kommer…

Idag har vi varit på skolavslutning. Vi visste inte ens att vi gick i skolan!!! Undras om vi fick bra betyg? Godkänt bode vi få i vilket fall som helst tycker vi

Vi gjorde succé bland alla människorna och barnen. För när det är mycket människor och barn när det är skolavslutning. Bara så att ni vet det.

NITRO:
Jag hade massor att göra idag. Och husse försökte stoppa mig HELA tiden. Han förstår inte att jag bara är tvungen att äta upp alla kottarna i hembygdsparken. Vi diskuterade ämnet i hela 45 minuter. Sedan kom vi till en kompromiss. Jag lät bli att äta kottar och husse lät bli att tjata
Sedan sov jag. På rygg. Mitt bland alla barn, hundar och människor. (Snacka om att vi har en trygg valp //Matte)
Tydligen var jag tjusig. För det kom fram tanter och fotograferade mig. Det berättade husse för matte nu när hon kom hem nu ikväll.
Men när jag vaknade så gjorde jag världen upptäckt (Lyssna nu noga broder Lix!!!) Det fanns kottar uppe i himlen!!! Dom satt fast uppe i träden.
Jag funderade en stund och sedan kom jag på hur jag skulle lösa det hela. Husses polare T hejade på mig massor. Han gav mig massor med bra råd om hur jag skulle gräva och vilka rötter jag skulle ge mig på för att välta träden och komma åt kottarna.
Men det fick jag inte göra heller i längden för husse. Han sa att man inte fick göra hål i hembygdsparken. Det var synd tycker jag. För nu hänger det ju en massa oanvända kottar till ingen nytta där.

LEO:
Vi gjorde succé som sagt. Det var många människor som blev inlockade av lillgrabben men sedan gick jag in och avslutade hela dealen med att charma kull dom. Man är väl proffs liksom.
När jag hade charmat klart så upptäckte jag en riktig banan. En mexikansk banan. En chiquita. Eller NEJ! Jag menar BÖNA!!! En chihuhua. Ohlalala! Dom är små, söta och läckra. Att titta på!!! Dom är läckra att titta på!!! (Han blev helt till sig så att bönans matte fick gå och gömma sig så att han lugnade sig //Husse)
Jag älskar små söta bönor. Precis som husse. Han har en liten söt matte

BÅDA HUNDARNA:
Sedan har vi träffat världens bästa människo bebis. Vår lilla E. Hon är sååå charmig och gnäller inte när man puffar luft i ansiktet på henne. Hon är ju liksom van. Hon bor ju ihop med farbror Indy. Och han pussas!

Vi har mördat en frisbee. Så nu har vi snart inga kvar.

Nitro har lärt sig att klättra upp i soffan själv. Det ser rätt kul ut när han har baktassen uppe jämnhöjd med örat för att få ett bra tag i soffkudden.
Han har lärt sig att gå ner för källartrappen. Det är ett framsteg. Att man kan komma ner till platser. Speciellt när fodertunnan finns i källaren.

Nitro har egentligen gjort en massa för igår var han och vaccinerade sig. Matte säger att han är som jag när jag får sprutan. Han pussas.

Veterinären var nog lite virrig för när matte frågade om Nitro såg bra ut i kroppen och berättade hur mycket han åt så sa veterinären till henne att man fick vara försiktig med labradorer så att man inte gav dom för mycket mat för då kunde dom bli feta.
Då skrattade matte och sa att han var en Corso och ingen labbe. Han blev lite generad, vetten. Det skulle jag med blivit om jag var han.
Men när han fick reda på vad Nitro var så tyckte han att han var perfekt och helt lagom.
Matte vägde Nitro också. Han väger 12 kg!!! 1 kg per vecka har han vuxit. Jag hoppas att han inte växer hela livet!!!

Jaha! Nu vill vår sekreterare matten gå och lägga sig. Hon klagar över att hon är trött och har varit uppe sedan kl 02.30 i morse. Så hon får väl gå och lägga sig.

So long folket!