Massor att göra och ingen att skicka

Det är inte lätt att vara ensamstående pappa till en liten valp på 8 veckor. Tur att jag har husse och matte som hjälper mig Dom är bra att ha tycker jag.

Fast valpar får göra så många roliga saker som vi vuxna hundar inte får.
Som att:
* Kissa och bajsa inne. Matte säger att det bara är för att han inte vet bättre. Jag säger att det är för att han är söt.
* Klättra på bordet. Oxå en sådan där sak som han inte ”vet”.
* Bli buren ut i trädgården för att kissa och bajsa. Snälla bäääär mig
* Äta flera gånger om dagen. Jag får bara mat två gånger, men jag kan gärna offra mig och äta många gånger. Helst något med parmesan på. Och nått med korv.
* Sova i husse och mattes knä. Det vill jag, och matte säger att det vill hon också. Men jag är lite för stor och hon lite för liten.
* Vara i vägen. Det kan jag med faktiskt. Men det är nog bara för att jag är lite barnslig ibland.

Fast dom är bra också.
Man får en massa extra kel. Extra godis, som lillen inte får för det tål inte hans mage. Men jag är ju kinkig i maten så jag får gotta i min
Man kan busa en massa, både ute och inne. Busar man tillräckligt hårt som funkar dom som pipleksaker också. Men då får man lite skäll av husse och matte, men det skiter jag i.

Så hela mina dagar är upptagna numera med att passa valpen, kolla vad valpen gör, kolla var valpen är, kolla vad valpen äter, kolla när husse och matte säger åt valpen att inte äta det han inte äter och en massa annat.
Man skulle kunna säga att jag har häcken full. Om jag nu hade haft en häck, men det har jag inte, för jag har en rumpa. En söt rumpa säger matte.
Och eftersom matte och husse inte alltid hinner med, så är jag ganska så trött när natten kommer. Jag får ju ta huvudansvaret, bara så ni vet. Det är nämligen jag som leker med valpen. Det är ett tufft jobb, och bara jag kan göra det rätt.

So long folket!

Att döda en myt…eller nått annat…nästan

Matte och jag var ju på utställning häromdagen. Då var det med en massa Basenjihundar där. För er som inte vet vad en Basenji är så kan ni läsa här:

Basenjin är en högbent och elegant urhund, och en av världens absolut äldsta raser – den kan faktiskt vara så mycket som 12 000 år gammal. Dagens basenji är i första hand en sällskapshund, men de inre delarna av Afrika används rasen än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor. Basenjins främsta särdrag är dess oförmåga att skälla.

Notera väldigt noga sista meningen, OFÖRMÅGA ATT SKÄLLA. Men skrika det kan dom. För det var ju så att jag tyckte att de där små sakerna var rackarns söta. Riktigt uuuurgulliga kan man säga, och som vanligt när jag vill fjäska in mig för något smått och gulligt så slänger jag mig ner handlöst i lekställning. Det gjorde jag den här gången också. Precis framför en sådan där liten söt sak. Kanske lite för nära för hennes smak, eller man kan säga att det var påtok för nära för hennes smak. Så hon skrek! Högt! Ljudigt! Gällt!
Matte sa att det lät ungefär som när små människoflickor har tokskrik av lycka. Det gjorde ont i öronen. Så jag hoppade tillbaka och höll på att hoppa omkull min matte. Hon blev lite arg på mig.

Den vackra Basenjiflickan gick utan att ens slänga ett öga åt mitt håll mer. *suck*

So long folket!

Presentation

Hej!

Det är jag som är Nitro. Familjens nyaste medlem. Egentligen heter jag Sejpejos Notorious Nitro. Fast här hemma har jag redan fått lite andra namn som: Lillen, Snapper, Drakula och Vappen. Men dom ropar Nitro när jag ska komma, och det skiter jag i.

Husse och matte säger att jag är en självständig skit som inte är speciellt rädd av mig utan ganska så trygg. Och jepp, jag kan bara hålla med. Men om man ska vara ärlig så blev jag riktigt rädd igår när jag var och slet omkull stället med eldgaffel, skyffel och borste som är gjort i gjutjärn. Så i morse när det var ljust så fick hela grejen en ordentlig omgång stryk för igår kväll. Hämnden är ljuv *hehe*

Jag bor ihop med min pappa nu när jag har flyttat ifrån min mamma. Man kan säga att han har fått permanent vårdnad om mig. Jag undrar om mamma betalar underhåll!? I så fall vill jag ha betalt i nattfjärilar, jord, cement, pinnar, maskrosor, rötter, trädgårdssnäckor eller så går det bra med mat. Matte teaterviskar att mamma inget betalar utan hon har betalat nog till mig och om någon ska ge mig något så duger det bra med vanlig hundmat.
Kan kanske beror på att hon tycker att jag är äcklig när jag äter dom andra grejerna.

Pappa och jag busar ganska så bra ihop, men han är lite för snabb för mig ibland. Men det får gå.
Jag har börjat fatta galoppen till när det gäller det där med att inte kissa inne. Fast jag glömmer det lika fort igen Matte och husse tycker att jag kan säga ifrån när jag ska kissa eller bajsa precis som min bror Lix gör. Men det gör jag inte. Dom får väl förtusan hänga med i svängarna lite. Bara för jag är snabbare än tåget när det gäller att sänka rumpan och sedan göra ifrån mig.
Ett skitbra skitställe är framför öppnaspisen, på klinkersbitarna. För där är det lätt för husse och matte att plocka upp och torka rent.
Matte säger inte så mycket när hon är tvungen att städa och torka efter mig. Fast knasmatte har skaffat fram klorin nu, så det luktar inte lika gott där längre som det gjorde innan.
Husse däremot kan muttra lite. Och igår kom han på mig med att ha börjat bajsa på golvet. Då tog han tag i mig och jag tror ta mig tusan att bajset sögs in av bara farten och hans stora händer hjälpte nog till att trycka på. Men jag fick mycket beröm för att jag bajsade ute sedan.

Men annars så är allt bara kul och jag trivs med att bo ihop med min pappa. Han har skvallrat och sagt att han, jag och husse ska gå en sväng i morgon och hämta matte ifrån jobbet. Jag undrar vad det innebär

Syns människorna!