Att döda en myt…eller nått annat…nästan

Matte och jag var ju på utställning häromdagen. Då var det med en massa Basenjihundar där. För er som inte vet vad en Basenji är så kan ni läsa här:

Basenjin är en högbent och elegant urhund, och en av världens absolut äldsta raser – den kan faktiskt vara så mycket som 12 000 år gammal. Dagens basenji är i första hand en sällskapshund, men de inre delarna av Afrika används rasen än idag som jakthund, i första hand för att driva vilt in i fällor. Basenjins främsta särdrag är dess oförmåga att skälla.

Notera väldigt noga sista meningen, OFÖRMÅGA ATT SKÄLLA. Men skrika det kan dom. För det var ju så att jag tyckte att de där små sakerna var rackarns söta. Riktigt uuuurgulliga kan man säga, och som vanligt när jag vill fjäska in mig för något smått och gulligt så slänger jag mig ner handlöst i lekställning. Det gjorde jag den här gången också. Precis framför en sådan där liten söt sak. Kanske lite för nära för hennes smak, eller man kan säga att det var påtok för nära för hennes smak. Så hon skrek! Högt! Ljudigt! Gällt!
Matte sa att det lät ungefär som när små människoflickor har tokskrik av lycka. Det gjorde ont i öronen. Så jag hoppade tillbaka och höll på att hoppa omkull min matte. Hon blev lite arg på mig.

Den vackra Basenjiflickan gick utan att ens slänga ett öga åt mitt håll mer. *suck*

So long folket!

Presentation

Hej!

Det är jag som är Nitro. Familjens nyaste medlem. Egentligen heter jag Sejpejos Notorious Nitro. Fast här hemma har jag redan fått lite andra namn som: Lillen, Snapper, Drakula och Vappen. Men dom ropar Nitro när jag ska komma, och det skiter jag i.

Husse och matte säger att jag är en självständig skit som inte är speciellt rädd av mig utan ganska så trygg. Och jepp, jag kan bara hålla med. Men om man ska vara ärlig så blev jag riktigt rädd igår när jag var och slet omkull stället med eldgaffel, skyffel och borste som är gjort i gjutjärn. Så i morse när det var ljust så fick hela grejen en ordentlig omgång stryk för igår kväll. Hämnden är ljuv *hehe*

Jag bor ihop med min pappa nu när jag har flyttat ifrån min mamma. Man kan säga att han har fått permanent vårdnad om mig. Jag undrar om mamma betalar underhåll!? I så fall vill jag ha betalt i nattfjärilar, jord, cement, pinnar, maskrosor, rötter, trädgårdssnäckor eller så går det bra med mat. Matte teaterviskar att mamma inget betalar utan hon har betalat nog till mig och om någon ska ge mig något så duger det bra med vanlig hundmat.
Kan kanske beror på att hon tycker att jag är äcklig när jag äter dom andra grejerna.

Pappa och jag busar ganska så bra ihop, men han är lite för snabb för mig ibland. Men det får gå.
Jag har börjat fatta galoppen till när det gäller det där med att inte kissa inne. Fast jag glömmer det lika fort igen Matte och husse tycker att jag kan säga ifrån när jag ska kissa eller bajsa precis som min bror Lix gör. Men det gör jag inte. Dom får väl förtusan hänga med i svängarna lite. Bara för jag är snabbare än tåget när det gäller att sänka rumpan och sedan göra ifrån mig.
Ett skitbra skitställe är framför öppnaspisen, på klinkersbitarna. För där är det lätt för husse och matte att plocka upp och torka rent.
Matte säger inte så mycket när hon är tvungen att städa och torka efter mig. Fast knasmatte har skaffat fram klorin nu, så det luktar inte lika gott där längre som det gjorde innan.
Husse däremot kan muttra lite. Och igår kom han på mig med att ha börjat bajsa på golvet. Då tog han tag i mig och jag tror ta mig tusan att bajset sögs in av bara farten och hans stora händer hjälpte nog till att trycka på. Men jag fick mycket beröm för att jag bajsade ute sedan.

Men annars så är allt bara kul och jag trivs med att bo ihop med min pappa. Han har skvallrat och sagt att han, jag och husse ska gå en sväng i morgon och hämta matte ifrån jobbet. Jag undrar vad det innebär

Syns människorna!