Matte läser tidningarna

Jag funderar på hur sådana här tjejer, och killar med för den delen, tänker när dom gör en sådan här sak. LÄNK Eller tänker dom över huvud taget!? Dom stackars kaninerna har slitits upp ifrån sina rutiner, ifrån en plats där dom förmodligen kände trygghet och inte kunde nås av rovdjur. Nu lever dom livet på en betydligt större plats, hittar riktigt mycket mat nu i dom här tiderna och ett tag framöver. Men det andra då, att ständigt jagas, vara på flykt…för att inte tala om när vintern kommer!? Eller blir svaret: ”Jag tänkte inte på det.”

Raka motsatsen är ju det här Barn får umgås med djur och lära sig att samverka med, samt vilket ansvar det är att ha ett djur. LÄNK

Här hittar vi en engagerad liten dam som verkligen vet vad hon vill. LÄNK Och jag kan faktiskt hålla med henne

Läs först! LÄNK Hur ska man egentligen genomföra det hela? Naturligtvis så tycker jag att det är bra att katter inte springer omkring och gör sin ”business” överallt och hur som helst, men hur gör man rent praktiskt? Jag håller med om att katter är mer självständiga typer än hundar, men som ägare har man faktiskt ansvar för dom också. Det glömmer nog många tyvärr

Sedan slutar vi med lite solsken mitt i allt regnande LÄNK

[EDIT] Hittade ett par sköldisstories, en bra och en lite sämre. Vi börjar med den lite sämre: LÄNK
Och den som visar att det finns engagerade sköldpaddsägare LÄNK

Trött

Jag är trött! Hur trött som helst! Jag och matte och min kompis Moltas med sin matte A var på utställning igår.

Moltas och jag åkte i samma bil. I samma bur. Vi började med att gruffa lite för sakens skull. Ni vet morra lite och titta på varandra lite surt. Sedan somnade vi.

När vi kom fram så fick vi vänta och vänta innan Moltas och A sprang. Sedan sprang matte och jag. Sedan sprang vi en gång till.

Efter det så fick vi vänta och vänta och vänta och vänta. Jag och Moltas tyckte att det var tråkigt. Det var jobbigt också med alla som inte kunde hålla reda på sina hundar utan lät dom springa nära oss och lukta på oss, eller när dom fick stå och illglo och spänna sig mot oss som försökte slappa. En gång var det en samojed som kom fram och luktade mig i rumpan när jag inte var beredd och skulle lägga en tass på ryggen på mig. Matte skällde på den hundens matte. Jag förstår henne.

När vi hade väntat typ i fem dagar så fick Moltas och A springa igen. Då var ringen hur stor som helst. Det tyckte i alla fall matte när hon och jag sprang när det var vår tur. Det var ett jäkla rännande kan man säga.

*gäääääääääsp*

Nä, nu orkar jag inte spring…jag menar skriva mer. Ni får mer rapport i helgen.

So long folket!