Husse och jag på äventyr

Igår var jag och husse på äventyr utan matte. Hon fick inte följa med, utan var hemma och städade. Hon muttrade något om någon som drar in en massa skit och som aldrig torkar sig om tassarna. Jag har ingen aning om vem hon menar, för jag tvättar ofta mina tassar. Speciellt när jag har kommit in och det har varit mycket lerigt ute. Då kan jag krypa upp i min fotölj och tvätta läääänge.

Men när husse och jag var iväg så var vi vid rastgården och träffade en Anita. Jag tror att den hette Anita, eller kan det ha varit Akita!? Jag vet inte. Det måste nog ha varit en Akita, för Anitha heter ju hussemamman och hon är ju ingen hund, även om hon är bra på att kampa.

Så var det i alla fall, att vi träffade en Akita och en gammal labbefarbror. Labbefarbrorn var 13 år och orkade inte så mycket, men han var fin.
Tillbaka till Akitan som var en hon, och som var lika gammal som mig och som INTE gillade när man luktade henne i rumpan. Hon är nog lite av samma ras som Ebbatanten som inte heller gillar att bli luktad i rumpan. Då smäller det kan man säga. Eller skäller det snarare. Men hon var bra på att springa och jaga mig. Akitan!
Jag kom på ett bra sätt att få henne att jag mig gång på gång på gång. Man smög upp bakom henne, och sedan buffade man till henne i rumpan med nosen. Då hoppade hon runt, smällde ihop tänderna en gång och jagade mig som en galning. Aaaaaaaaskul kan man säga att vi hade det. *fniss* Vi jagade varandra i nästan en timme, sedan fick husse och jag åka hem. För då saknade matte oss, trodde vi. Och vi trodde rätt.

Det är rätt skönt att vara saknad ibland.

So long folket!