Lite bilder på mig och Nilsson
Lite fler bilder. Matte var inspirerad…




Lite fler bilder. Matte var inspirerad…




Det har jag minsann! Ifrån Lektanten. Hon är bara bäst. Här kommer lite bilder på hela härligheten.

Kortet med present


Jag och apan Nilsson
Han är klart skön apan. Vi är goda polare och han hänger med riktigt bra. Husse och matte är dock inte lika förtjusta när han kommer farande genom rummet. Men dom får ju liksom vara med och fånga. Ibland är hussar och mattar lite tröga.
Ha det gott och so long så länge!
Har ni märkt det? Det är massors massor med snö ute. Sådan där fin, flygig, fjunig och rolig snö. Sådan man sticker ner nosen i och fnyser så att man får snö i öronen och måste springa som en galning runt, runt tills man ramlar ihop i en hög. Precis sådan snö har vi här. Och jag gillar den. Mycket.
Jag ser alltid till att hela jag är snöig innan jag går in. Det måste man vara. Det kan ju vara så att man behöver lite snö inne, när andan faller på liksom.
Men jag glömmer alltid var jag har lagt den sedan. För jag hittar inte den där jag har för mig att jag gömde den när jag kom in. Istället brukar det vara vatten där. Jag fattar ingenting.
Matte brukar säga att hon önskar att man kunde ta mig i baktassarna och skaka av mig snön innan jag släpps in. Men den är ju så mysig snön.
Fast matte såg inte lika glad ut över den, snön, när hon var ute och skottade nyss. Kan inte förstå varför
So long folket i från Yeatin!