Regn och socialträning

Nu har matte och jag just kommit in ifrån vår promenad. Hon sa innan vi gick att vi skulle ha lite socialträning. Det var enormt trevligt måste jag säga för det innebar helt klart att flera människor stannar matte och frågar om jag är en boxer *fnys* och sedan så klappar dom mig en lång stund och berömmer mig för att vara stor och cool.
Och sånt är ju trevligt, i alla fall att bli klappad och berömd.
Den första delen var INTE trevlig den bestod av en vanlig promenad, på en av de vanliga stigarna i ÖSregn. Jag ville helst gå hem när jag hade gjort det jag skulle.

Men vi gick en helt annan runda på slutet. Vi gick i trappor och under vägar och förbi en pizzeri, ett bageri och tre ställen som luktade godis. Matte stannade inte någonstans. *suck* Hon är trist ibland.

Oh, vi såg en så kul sak också. Eller en sak var det väl inte egentligen, den rörde ju på sig. Jag tror att det var en hund. Den var SÅ liten. Jag menar, jag kunde gömt den i munnen utan att en enda människa skulle kunna se att den fanns där. Matte sa att den sorten heter chiuaua. Jag tror att hon sa det, eller så nös hon.
Hennes matte var pytteliten också. Dom var söta ihop. Men det måste vara jobbigt att vara så liten när man är hund. När den gick i gräset så blev den killad på magen av det. Urk! Blött-gräs-kill på magen liksom. Jag är glad att jag har långa snygga ben.

Måste bara tillägga det att jag hörde matte muttra något om att det inte var skäggiga gubbar och gamla tanter som skulle vara den socialaträningen, utan bilar och tåg och annat som mullrade. Jag gillar nog dom skäggiga gubbarna och gamla tanterna bäst ändå. Vem är intresserad av bilar och tåg och annat som bullrar!?

Nu ska jag upp på min favorit spaningsplats i kökssoffan. Det är perfekt att kunna se vilka som vandrar förbi utanför. En dum sak är det med den platsen när jag tänker efter, jag brukar somna. Det händer inte så mycket utanför det där fönstret egentligen. Ha det gott!